Ålandsresa lördag 15 augusti

Tidig morgon för att hinna åka med 9 båten från Kapellskär. Upp o hoppa ! Så skönt att kunna få ta del av dagen. Jag åka båt förresten, igen??
Mmmmmm Trodde jag nog inte själv för några månader sen. Men men... Med lite hjälp så kan allt gå..... i alla fall lite bättre.

Min hjälp är nog en dos av kärlek och MÅNGA STARKA doser av plåster ditsatt igår kväll.

Ser lite läckert ut när man anländer Kapellskär och det är en del båtar inne.

Den här båten ska vi åka med. Rosella ska den visst heta. Fram och tillbaka far den hela dagarna i ända.

Denna färja ska till Tallinn.

Det är i alla fall vackert i skärgården.

Man möter en del andra större färjor också.

O vad hittade vi väl här? Broder Timos sambo Helen satt på däck och läste en tidning i godan ro utan att veta att hon var iaktagen.

Är nog lite fundersam själv på vad jag egentligen gör här ute till havs.

Väl framme så var det lite införskaffande av mat osv och sen en tur ner till stranden för att fotografera lite.

Stenar som vanligt men vackra sådana som skimrar så förföriskt i vattnet som skvalpar.

Bastun som vi skulle komma att utnyttja varje kväll. Underbart skönt. Storstugan skymtar i bakgrunden.

Lite mer stenar och Lumparn.

Här sitter nu hjärtat och filosoferar. Undrar på vad!

En båt finns att använda vid tillfälle för att fiska kanske?

Ännu mer stenar!

Ja tydligen är detta min benställning när jag fotograferar. Stadigt brett isär med benen. Precis som när jag skjuter. Kanske samma känsla.

Någon har smygfotograferat fotografen.

Eftersom vädret visade sig från sin vackraste sida så ville vi ut och cykla en kort sväng och ta en fika och få sätta oss och bara vara för oss själva en stund även om vi verkligen hade möjligheten till det här i stugan också.

Vi cyklade förbi vackra midsommarstänger. Lite speciella för Åland. Har hört att symbolerna betyder något speciellt men vet ej vad. Någon som kan denna historia?

För många år sen när jag var liten!! Ja ja jag har faktiskt varit barn även jag! Ja hur som helst så minns jag bara att det fanns ett café på Åland som vi passerade när vi var hit som hette Uffe på berget och det har jag gärna velat åka till någon gång.
Tänk att vi hittade det på en gång efter en kort cykeltur dessutom. Underbart vackert är det och väl värt ett besök!

Ligger verkligen uppe på ett berg

Underbar utsikt är det också härifrån

Ser ut att vara en nöjd Ari!

Är man på Åland så finns det starka behov av att få äta Ålandspannkaka med hallonsylt och katrinplommon kräm. Avstod från grädden. Carina, märk nu att jag INTE använde ordet MÅSTE fast det var nära!

Finns lite historia bakom denna plats också.

Lite mer historia

Vackert från berget

Bevis för att jag faktiskt var där på plats

Utsiktstornet som vi inte gick upp i. Alla har vett att ta betalt.

På hemvägen passerade vi en vacker kyrka. Jomala Kyrka. Hoppas jag kan komma åt och ta en bättre bild vid annat tillfälle.

Här är det en glad cyklist!

Det blev någon timmes bastu senare på kvällen och det var underbart skönt. Lite kallt i vattnet för att bada men Ari dök glatt i! Friskt och härligt att tvätta av sig i det kalla vattnet var det i alla fall.
Blomster arrangemang kan man göra hur som helst och i vad som helst. I detta fall i en gammal båt. Underbart vackert.

Den här skapelsen hänger på väggen till lillstugan där vi skulle sova. Kanske för att skrämma bort objudna gäster?

Det blev en helt underbar dag detta och vi åt lite korv i bastun och drack sen en flaska gott gott vin som vi inhandlade på båten. Somnade ganska tidigt men man blir förvirrad av tiden eftersom Åland ligger en timme före Sverige.
Nya äventyr för söndagen kommer snart!

Du är hos mig...

Du är hos mig, jag är hos dig och allt är stort och stilla,
och allt är annorlunda nu än någon annan dag.
I hela denna vida rymd, där stjärnor lysa stilla
finns bara du och jag, vi två, och våra andetag,
nyss heta, flämtande i lust och nu så svala, stilla.
I hela denna vida rymd finns bara du och jag.

Nej, inte du och jag, nu är det blott en enda
i denna natt och nästa dag och efter tusen år.
Bakom oss många tomma mil, förhärjade och brända,
framför oss en oändlig stig av aldrig anad vår.
Den vandra vi, nej inte vi, nu är vi blott en enda
i denna natt och nästa dag och efter tusen år.

Ur Ljust i mörkt, 1941 // RagnarEkelund