Söndag morgon var planerad för skidor men med -16 grader så blev det en härlig promenad istället.
Tänk att hela Grenadjär området på norr snart är bebyggt. Nu kan man nästan gå direkt utanför dörren o ut på isen vid Rävgången. HÄRLIGT att även norr blir ett populärt område.
Så vackert med all snön och man känner verkligen hur glad man kan vara för att man har dessa olika årstider.
Undrar om jag ska gå hem eller ? Dags att väcka de sovande hemma nu när klockan börjar närma sig typ halv 12.....
14.30 hade vi beställt biljetter till Luftslottet som sprängdes. Den var riktigt bra. Kommer nog att se alla 3 filmerna vid tillfälle i följd.
På vägen hem så var det vackert med detta ljusspel utanför skattehuset. Sen blev det pizza till kvällen.
Den här bloggen kommer att innehålla det dagliga livet. Mycket familj, äventyr, resor, träning, cykel, skytte, barnbarn ja allt som hör livet till. Sorg och glädje kommer att blandas. Det finns så mycket som man lätt glömmer bort men med lite bilder och text kanske man lättare kan minnas det fina som hänt. Läste ett ordspråk en gång som satte sig i minnet: Två människor finns de som glömmer och de som minns. Ta del av min blogg om ni önskar! Välkommen till en del av mitt liv!
måndag 28 december 2009
lördag 26 december 2009
Annandagen
Eftersom det inte blev något besök på Lager för Rebecha igår så fick det bli idag så hon fick handla upp alla sina presentkort.Hon skulle till sin pappa sen o träffa sina småsyskon som nu är stora men i alla fall. Hon fick ta bilen från ÖB och Ari och jag tog promenaden hem över stan.
Vi passerade sen ett kallt slott för att ta oss upp till Filmstaden och köpa ut biljetter till Luftslottet som sprängdes men det fanns inga platser kvar till dagens föreställning så vi köpte till 14.30 föreställningen i morgon.
Lite busigt var det i alla fall i vattnet! Kvällen för övrigt blev en stund i solariet, plockade ner skidorna från vinden och sen TV soffan!
Vi passerade sen ett kallt slott för att ta oss upp till Filmstaden och köpa ut biljetter till Luftslottet som sprängdes men det fanns inga platser kvar till dagens föreställning så vi köpte till 14.30 föreställningen i morgon.
Lite busigt var det i alla fall i vattnet! Kvällen för övrigt blev en stund i solariet, plockade ner skidorna från vinden och sen TV soffan!
Hampus sista timmar blogg Juldagen 2009
Juldagen:
Här på väg till Strömsholm och väldigt trött i bilen. Inte ens då ville han tigga av pommes som Rebecha åt.
Strömsholm:
Här har Rebecha o jag varit förr och gick även då in med en hund men hade ingen med oss tillbaka ut igen. Då var det lilla Ozzy och nu älskade Hampus.
En in o en ut sägs det och i det här fallet känns det som om Hampus hade gjort sitt uppdrag i liivet att vakta Ella till dess att lillebror Timothy kom för precis en månad sen. Nu kunde han själv få fortsätta på sin väg till ett annat liv.
Efter att bara ha legat på golvet och inte rört sig trots en påse med köttbullar framför näsan så gick allt fort. Han blev lam i bakdelen och kissade på sig och fick lugnande medicin direkt och DÅ blev det fart på våran Hampus och han blev sig själv. Upp o studsa och leta efter mer godis i mattes väska. Kanske kanske... Gubben måste ha haft ont innan eftersom han inte kunde stå upp.
Tillbaka inne igen så tog orken slut väldigt fort. Dags att lägga sig ner o få säga farväl o somna in snart. Man har rätt att leva ett smärtfitt liv utan förmodad tumör i hjärnan eller hjärnblödning och värk. Puss gubben!
Men först alla jobbiga avsked med många tårar från alla. 9 år sätter sina spår och särksilt när det var en efterlängtad hund som blev den bästa vännen i livet.
Cecilia Wennersten sång
DET VACKRASTE JAG VET
Det vackraste jag vet,
är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid,
och jag glömmer både rum och tid.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
Så sagolikt det är,
att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr,
och att se hur dagen åter gryr.
En kylig morgonbris,
sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill,
lycklig för att du finns till.
Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.
Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks varsamhet,
är det vackraste jag vet.
Det vackraste som finns,
är att vara någon nära.
När månen lyser klart,
över skog och mark så underbart.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.
Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks sårbarhet,
är det vackraste jag vet.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
VI KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG OCH MINNAS DIG!DET VACKRASTE JAG VET
Det vackraste jag vet,
är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid,
och jag glömmer både rum och tid.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
Så sagolikt det är,
att se morgondimman lätta.
När mörkret sakta flyr,
och att se hur dagen åter gryr.
En kylig morgonbris,
sakta sveper genom rummet.
Jag kryper tätt intill,
lycklig för att du finns till.
Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.
Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks varsamhet,
är det vackraste jag vet.
Det vackraste som finns,
är att vara någon nära.
När månen lyser klart,
över skog och mark så underbart.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka,
att bara ha varann.
Det är en rikedom,
att få älska och att älskas.
Vår kärleks sårbarhet,
är det vackraste jag vet.
Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.
fredag 25 december 2009
Juldagen 2009
Olaus Petri kyrkan höjer sin spira över norra delen av Örebro. Vackert ståtar den i all sin glans denna vinterdag.
När Juldagsmorgon glimmar
När juldagsmorgon glimmar
Jag vill till stallet gå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå
Hur god du var som ville
Till jorden komma ned
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer
Hur Jesu vi behöva
Du käre barnavän
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen
Jag vill till stallet gå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå
Där Gud i nattens timma
Ren vilar upp på strå
Hur god du var som ville
Till jorden komma ned
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer
Nu ej i synd jag spiller
Min barndoms dagar mer
Hur Jesu vi behöva
Du käre barnavän
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen
Jag vill ej mer bedröva
Med synder dig igen
Sång med Agnetha Fältskog och Linda Ulvaeus
Statyn med Olaus Petri och brodern Laurentis Petri
Mycket vackert inne i kyrkan. Ska nog ta mig en tur vid tillfälle och fotografera Örebros kyrkor.
En liten avslutning med den vackra dikten Tomten.
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
torsdag 24 december 2009
Julafton 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)