Dag 8 på sjukhus
Måndag 25 april
Vaknar och känner mig rätt så pigg och alert och riktigt sugen på att få åka hem till hotellet och få vara där några dagar i solen innan vi ska med flyget tillbaka till Sverige den 27e april. OPS det är bara 2 dagar kvar. A hinner precis komma innan läkarna kommer ner för dagens rapporter.
Ena sidan av facet.......
.... o andra hamstersidan....
Får in den icke goda frukosten med en Omeprazol tablett.....
Tur man har något att svälja ned allt med.
Färgerna är blå och gröna samt gula......
Nya blåmärken har uppkommit. Antagligen från halskragen.
Vad sa läkarna då? 2 läkare kommer in och säger att allt ser bra ut och de anser att jag ska få åka till hotellet och ta det lugnt idag. Jag ska bara skriva på att jag är utskriven och de ska hämta en tolk och sen ska vi gå igenom resten. Yes yes yes.... Äntligen... Vad vi längtat. Packar snabbt ihop allt och på med civila kläder och är redo för att ta oss tillbaka till Alcudia. Ari får väl cykla och jag tar taxi .... Rättvist eller hur?
10 minuter senare kommer då en av läkarna tillbaka med en tolk som de lovat och säger:
Tyvärr du får inte lämna sjukhuset och åka hem vi såg i din journal att vi inte fått svar på alla prover ännu. Vi vill avvakta och se om vi kan hinna få svar under dagen så stanna kvar här på sjukhuset en stund till så har vi kontakt.
BESVIKEN? Bara förnamnet innan man får totalbryt! HUR kan man gå in till en patient och säga saker INNAN man läst journalen?
Vi frågar vad det är för provsvar de väntar på men vi får inga svar direkt.
Vi går ut från rummet och ner till cafeterian och äter upp vår besvikelse. Bulle och dricka för min del. ARG LEDSEN BESVIKEN......
Vi tar en längre promenad när vi ändå är ute och det är varmt och soligt men som vanligt blåser det en del. Vi går runt hela sjukhusområdet i sakta mak. Riktigt fina vyer utanför sjukhusområdet. Ganska frekvent trafik med helikopter fram och tillbaka till sjukhuset.
Vi sitter ute en stund och njuter av sol och värme och att få vara tillsammans och utomhus. Lite långtråkigt inne på ett rum hela tiden. Man har liksom sett allt som finns att se och att bara gå runt i korridorerna ger inte heller så mycket.
Får lite smärtstillande i tablett form nu istället för via dropp. Fortfarande antibiotika via dropp 3 ggr per dag.
Väl uppe på rummet igen så kommer en annan läkare in och jag får veta och höra att jag har fått diabetes så därför får jag inte åka hem! WHAT wtf....... No way.
Blodsockret låg tydligen på 17.8 och det är högt MEN man kan få förhöjt blodsocker av trauma, stress, sjukhus, mediciner samt av cortison. Allt detta har jag utsatts för under en period. Jag är inte orolig. Berättar att de kan inte hålla mig kvar pga detta då jag kan allt om diabetes sen -93 då min son insjuknade i den sjukdomen. No way!
Jag ska senare under dagen få träffa en diabetesläkare och jag ska avstå från allt som har socker. Diabeteskost ska sättas in.
Kan inte annat än skratta till slut. Vill de suga ut pengar från svenska försäkringar?
Får lämna nya urinprover och blodsocker börjar tas kontinuerligt vilket dessutom visar att det är på väg ner.
Diabetesläkaren kommer in till mig och jag berättar att jag inte alls tror på att jag fått någon diabetes och att jag dessutom kan denna sjukdom utan och innan sen tidigare. Hon säger då att hon inte är orolig och då vet hon dessutom att jag kommer att kolla upp detta när jag återvänder till Sverige. För henne får jag åka hem. Ingen av mina läkare kommer mer under kvällen.
A stannar och jag, jag kryper väl ner i min nattsärk igen då och hoppas på en ny bättre dag helt enkelt. Tack och lov så har min rumskamrat dragit hemåt så vi slipper henne en natt till. Hoppas att det inte kommer någon ny nu under natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar