Mallorca dag 17 19 april Dag 2 på sjukhus

Sjukhus dag 2

Tisdag 19 april

Framåt småtimmarna fick jag försöka be om med teckenspråk att få lite vatten på läpparna då de började svullna upp och spricka av vätskebrist. En snäll sköterska gav mig några kompresser som hon hade dränkt i vatten så jag kunde ta själv vid behov och lägga på munnen och byta ut dom allteftersom. Skönare att kunna slumra med lite kyla på munnen. Man klarar sig långt med teckenspråk om man får rätt personal i närheten. Fortfarande omtöcknad och omedveten om vad som egentligen hänt.

Blir hämtad i en rullstol för att åka på en undersökning av käk/öron näsa hals läkare så de får se hur skadan ser ut och vad som ska bli nästa steg.
Det blir 2 läkare som kommer och undersöker mig och det går inte att ta bilder inifrån munnen då jag har problem att öppna munnen överhuvudtaget. Max 1-2 cm stort och allt känns konstigt inne i munnen. Är fundersam på om tänderna sitter där de ska men men... Det finns nya och nu gäller fokuseringen på okbenet och laga det som är trasigt.
Det blir ett beslut taget att på fredag, om 3 dagar den 22 april ska det bli operation för då bör svullnaden ha gått ner en hel del.
Får i alla fall besked om att de ska förflytta mig så snart det går till en avdelning med ett rum för 2 patienter. Underbart!

Kommer tillbaka ner till akutmottagningen och min säng och fortfarande vet jag ingenting om vad som händer och sker. Får inte äta och dricka på hela förmiddagen. Ari lyckas smita in till mig och har då cyklat 65 km från Alcudia till sjukhuset. Det kommer att bli hans dagliga motion några dagar. 65 km på fm och 65 km på em. Bra träning där.......
Framåt eftermiddagen så blir jag helt plötsligt förflyttad igen utan att någon säger var och varför och framför allt inte vart.
A följer med på vandringen och tur att jag hunnit få ladda min telefon och A har nu med sig min egen laddare.
Sängen rullas till ännu en öppen avdelning med övervakning och jag hamnar i en korridor bland flera ..... Vart jag nu är vet jag inte alls. Spännande liv och spännande sjukhusvård. Helt plötsligt blir A återigen utslängd då det inte finns några besökstider på den här avdelningen...... JÖSSES!!!! Här måste man vara frisk för att orka vara sjuk och deppig och ensam.........

Plötsligt kommer det in lite kex och något drickbart till min säng. Underbart! Sveper allt även om jag inte har en aning om vad det är jag får.
Vet bara att jag kan ringa på klockan eller ropa dit någon sköterska vart jag än ligger och fråga efter PAINKILLER.... Det behövs ibland.......
Blir återigen förflyttad framåt kvällen till ännu en avdelning som jag inte heller har kontroll på vart jag hamnat. Ännu en stor sal med massor av folk fast nu lite mer organiserat kaos.
Maten kommer in och det är typ en minestronesoppa. Soppa underbart tänkte jag den kan jag ju dricka eller få sugrör till.... Trodde jag ja... Nej en stor sked får jag och vi blir osams då jag försöker förklara att jag kan inte få upp munnen så mycket så jag kan stoppa in en sked i munnen.
Nej men sug i dig soppan via skeden får jag till svar......
Hmmmm minestronesoppa med små spagettibitar som slinker ner i halsen gör att tårarna bara sprutar av frustration och vrede samt fruktansvärt ensam och ledsen...... HUR kan man låta någon få vara ensam när man är på en akutmottagning? Nu när klockan är framåt 20-21 tiden börjar det droppa in folk överallt som anhöriga till de sjuka.
Plötsligt står det en sköterska med en rullstol framför mig och pratar på spanska och jag försöker få henne att förstå att jag inte kan spanska. Som tur är så ligger det en tysktalande annan skadad cyklist mitt emot mig och jag frågar om han kan översätta till engelska men han kan inte heller bra bra engeslka men jag ber honom översätta till tyska vilket jag kan förstå en del av. Hon säger tydligen att när jag är klar med maten så ska hon skjutsa mig upp till en avdelning där jag fått det rum jag ska stanna på resten av min sjukhusvistelse.
Anar ni att jag snabbt skjuter ifrån mig brickan och säger att jag är klar och redo att förflyttas??
Helt rätt.
NU förflyttas jag upp till en riktig avdelning och hamnar i ett rum för 2 patienter. Lyckorus när jag sen får höra att här får man ha besök dygnet runt.
Skickar direkt sms till A och förbereder honom så han vet var jag finns.
Delar rum med Mary en kvinna från England men som sedan 5 år tillbaka är bosatt i Sa Pobla. ÄNTLIGEN någon man kan prata med. Godnatt från en som nu är helt slutkörd. Tyvärr är det nästan samma sak här att det är väldigt få som kan engelska men det löser sig.