Plus minus 0 grader i luften och jag lovar att jag funderade många gånger på vad jag hade gett mig in på. Det här skulle bli en tuff runda det visste jag redan innan men.........
Det var en strong grupp som drog iväg från klubbhuset i Örebro på Aspholmen och drog via norr mot Glanshammar via Käglan och ner till Fellingsbro. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde det skulle vara utan riktigt riktigt skönt.
Det rullade på fint och några tappades i backarna. Vi rullade vidare mot Arboga för att vika av mot Medevi. Det började gå alltför fort för min del innan Fagersta så jag var tvungen att släppa och Ari och jag cyklade själva vidare till Fagersta kontrollen där alla andra var. En del var nu på väg ut igen och några fler släppte och ville köra vidare med oss.
Vår lilla grupp på 5-6 personer cyklade nu ut från Fagersta och styrde vidare mot Ludvika hållet.
Ännu en gång började det gå för fort för mig vilket även berodde på allergipåslag med folk som klippte gräs runt om bla så det blev inte mycket syreupptagning pga heltäppt näsa.
Väl framme i Ludvika blev det ett fika stopp och vi drog sen vidare mot Fredriksberg. Hitintills så hade det varit underbara vägar och vad man kan kalla lite mullig körning.
Sträckan mellan Ludvika och Fredriksberg är för mig delar av en underbar vacker natur men samtidigt även skräckblandad upplevelse då du ska passera enorma skogar och backar som återkomer hela tiden. Dessutom när man är trött hungrig och dessemellan fryser lite så blir inte cyklandet roligt i alla lägen.
Kan erkänna att det var många tillfällen där jag kände att okey okey okey...... Jag cyklar till Hällefors sen kan jag ta beslut där vilket håll jag tar.
I Fredriksberg blev det PIZZA och COLA. Där satt alla andra och käkade också och en liten grupp for vidare precis när vi kom.
Nu kunde jag vägen som skulle ta oss till Hällefors och den är helt underbar så det gick lite lättare att trampa på nu även om jag var sliten.
Av någon anledning så tänkte jag i mitt stilla sinne att ja det skulle inte förvåna mig om Lars är ute och tränar rullskidor ( en skolkompis jag inte träffat sen -77 ) jag visste bara att han bodde i trakterna runt Örling och att han brukade köra på de här vägarna.
Ca 10 minuter senare möter vi honom! Jag hinner bara ropa heja heja heja...... :) :) :)
Strax innan Hällefors kom tankarna: Äntligen SNART är vi framme och får vila lite och värma sig lite för nu började det bli kallare. Trodde nog aldrig att jag någon gång i hela mitt liv skulle LÄNGTA efter att få komma till Hällefors så här mycket.
Nu började motivationen att tryta rejält efter 30 mil och kallt och blåsigt. Skulle jag fortsätta eller lägga mig ner och dö?
Är jag uppvuxen och född i Hällefors och har lyckats ta mig därifrån så skulle jag väl inte finna mig i att lägga mig ner här och ge upp nu frivilligt? BARA 12 mil kvar typ......
Bara att ta sig i kragen och trampa mot Grythyttan och in på vägen via Loka till Karlskoga och vidare till Degerfors.
Det blev en kämpig tur med gråten i halsen och sura miner när regnet sen började ta på krafterna mitt ute i skogen och dessutom 2 punkteringar. Trött! Hungrig! Kall! Tjurig!
Det blev 2 mils etapper och det tog tid! Sen fick jag hoppa av cykeln vara sur och försöka bli varm.
ÄNTLIGEN kom vi till Degerfors men där tog jag beslut att hoppa av helt enkelt. Det här skulle bli väldigt smärtsamt att fortsätta.
Ari fick alla kläder jag kunde avstå från så han kunde fortsätta till målet. Jag ringde till mina underbara vänner Johan och Anna som kom och hämtade mig. Jag tog en promenad in till centrala Degerfors och väntade inne på en pizzeria då OK macken skulle stänga där vi stämplade.
Tack Anna och Johan för den här skjutsen.
Jag kom hem och hann elda i spisen och få upp värmen innan Ari sen kom ganska frusen även han.
Kändes inte alls okey att bryta den här turen men sunda förnuftet säger att det var det bästa jag kunde göra i det läget.
Tack alla inblandade för den här trevliga trippen trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar