11 juli Målgång för 100 mils cyklisterna

Kom hem med en ros från Brolles hand igår. 

Ja åker man bil in till Nora och sen inte är körbar på kvällen så är det bara att klä på sig och ge sig av 3.5 km och hämta bilen.

Först lite enkel snabb frukost. 

Väl hemma igen så blev det byte av köksgardiner. 

Åkte in till klubblokalen lite senare för att möta upp cyklisterna.
Här kommer ett gäng in. 

Skönt att stå i solen och njuta bara. 

Här kommer nu sällskapet in i solens nedgång. 

Ari, Micke Nornvik, Johan Backlund och Janne Andersson tid 61.15 på 1000 km 

Vi var alla värda pizza efter det här. Janne åkte hem och Ari och jag softade i soffan. 

Ett glas Limoncello Jordgubb slank ner.

16 maj En tänkt 400 km runda på Örebrocyklisternas norra tur.

Vi åkte från Born strax runt 3.30 tiden på morgonen. Såg nog den minsta älgkalv som finns på vägen in till Örebro. Den var nog inte ens i knähöjd.
Plus minus 0 grader i luften och jag lovar att jag funderade många gånger på vad jag hade gett mig in på. Det här skulle bli en tuff runda det visste jag redan innan men.........
Det var en strong grupp som drog iväg från klubbhuset i Örebro på Aspholmen och drog via norr mot Glanshammar via Käglan och ner till Fellingsbro. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde det skulle vara utan riktigt riktigt skönt.
Det rullade på fint och några tappades i backarna. Vi rullade vidare mot Arboga för att vika av mot Medevi. Det började gå alltför fort för min del innan Fagersta så jag var tvungen att släppa och Ari och jag cyklade själva vidare till Fagersta kontrollen där alla andra var. En del var nu på väg ut igen och några fler släppte och ville köra vidare med oss.
Vår lilla grupp på 5-6 personer cyklade nu ut från Fagersta och styrde vidare mot Ludvika hållet.
Ännu en gång började det gå för fort för mig vilket även berodde på allergipåslag med folk som klippte gräs runt om bla så det blev inte mycket syreupptagning pga heltäppt näsa.

Väl framme i Ludvika blev det ett fika stopp och vi drog sen vidare mot Fredriksberg. Hitintills så hade det varit underbara vägar och vad man kan kalla lite mullig körning.
Sträckan mellan Ludvika och Fredriksberg är för mig delar av en underbar vacker natur men samtidigt även skräckblandad upplevelse då du ska passera enorma skogar och backar som återkomer hela tiden. Dessutom när man är trött hungrig och dessemellan fryser lite så blir inte cyklandet roligt i alla lägen.
Kan erkänna att det var många tillfällen där jag kände att okey okey okey...... Jag cyklar till Hällefors sen kan jag ta beslut där vilket håll jag tar.

I Fredriksberg blev det PIZZA och COLA. Där satt alla andra och käkade också och en liten grupp for vidare precis när vi kom.
Nu kunde jag vägen som skulle ta oss till Hällefors och den är helt underbar så det gick lite lättare att trampa på nu även om jag var sliten.
Av någon anledning så tänkte jag i mitt stilla sinne att ja det skulle inte förvåna mig om Lars är ute och tränar rullskidor ( en skolkompis jag inte träffat sen -77 ) jag visste bara att han bodde i trakterna runt Örling och att han brukade köra på de här vägarna.
Ca 10 minuter senare möter vi honom! Jag hinner bara ropa heja heja heja...... :) :) :)

Strax innan Hällefors kom tankarna: Äntligen SNART är vi framme och får vila lite och värma sig lite för nu började det bli kallare. Trodde nog aldrig att jag någon gång i hela mitt liv skulle LÄNGTA efter att få komma till Hällefors så här mycket.
Nu började motivationen att tryta rejält efter 30 mil och kallt och blåsigt. Skulle jag fortsätta eller lägga mig ner och dö?
Är jag uppvuxen och född i Hällefors och har lyckats ta mig därifrån så skulle jag väl inte finna mig i att lägga mig ner här och ge upp nu frivilligt? BARA 12 mil kvar typ......

Bara att ta sig i kragen och trampa mot Grythyttan och in på vägen via Loka till Karlskoga och vidare till Degerfors.
Det blev en kämpig tur med gråten i halsen och sura miner när regnet sen började ta på krafterna mitt ute i skogen och dessutom 2 punkteringar. Trött! Hungrig! Kall! Tjurig!
Det blev 2 mils etapper och det tog tid! Sen fick jag hoppa av cykeln vara sur och försöka bli varm.
ÄNTLIGEN kom vi till Degerfors men där tog jag beslut att hoppa av helt enkelt. Det här skulle bli väldigt smärtsamt att fortsätta.
Ari fick alla kläder jag kunde avstå från så han kunde fortsätta till målet. Jag ringde till mina underbara vänner Johan och Anna som kom och hämtade mig. Jag tog en promenad in till centrala Degerfors och väntade inne på en pizzeria då OK macken skulle stänga där vi stämplade.

Tack Anna och Johan för den här skjutsen.
Jag kom hem och hann elda i spisen och få upp värmen innan Ari sen kom ganska frusen även han.
Kändes inte alls okey att bryta den här turen men sunda förnuftet säger att det var det bästa jag kunde göra i det läget.
Tack alla inblandade för den här trevliga trippen trots allt.

Cykelloppet Vänern Runt 24-26 maj

Så var det då dags för den årliga insatsen att hjälpa till på Vänern runt för Örebrocyklisterna. Vi är ju tack och lov ett härligt gäng som jobbar tillsammans och alla depåer gör ett bra jobb.
En stor eloge till alla som jobbar för att det här ska fungera. Depåfolk, funktionärer och sjukvårdsgruppen som alltid finns på plats för alla trötta utslitna cyklister då det här är Sveriges längsta motionslopp.
 

Dag 1
Depå 1 strax före Degerfors från Örebrohållet sett. Vi är nu klara för att ta emot de första cyklisterna. 28 olika fartgrupper ska passera här inom loppet av ca 2½ timme.
Det bjuds på bananer, gurka, bullar, sportdryck, kaffe och mera bullar plus vatten vid depå 1 varje dag.

Depå 2 vid Väse strax före Karlstad.
Här kan man få korv, sportdryck, vatten, kaffe och bullar. Här börjar de som cyklar första gången förstå att det är nog många mil som ska sättas i rumpan innan dessa 3 dagar är över.

Depå 3 efter Grums vid Eds kyrka. Här är en av de finare depåställena. Nu är grupperna riktigt utspridda efter dagens första etapp.

Första kvällen tillbringar vi i Åmål i en skola där alla är utspridda i olika hallar och rum för att sova på hårt underlag. Det brukar vara prisutdelningar och något mer på kvällen för alla som är samlade.

I år var det en timmes föreläsning av Anders Adamsson om bla hur man klär sig och varför det är kul att cykla.

Örebrocyklisternas ordförande Fredrik Millertsson och Anders Adamsson.

Dag 2
Depå 1 har den absolut bästa finaste depån på de här 3 dagarna. Håveruds akvedukten bjuder för det mesta på vackert väder och en underbar natur. De som cyklar säger nästan alla att det är den finaste etappen dessutom med krokiga vägar och tekniska backar. Njutning på hög nivå.
Fast jag undrar egentligen vad Natte tyckte då jag bjöd honom på bullar och han svarade: Jag mår bara illa.... Han hade blivit åksjuk på vägen dit. Stackarn jag vet hur det känns. Lider med honom.
Lite kul ändå att ledaren för sjukvårdsgruppen var den som mådde sämst här vid depån. Förlåt Natte!

Nöjda cyklister som bara njuter och trycker i sig bullar. Bra för energi ska man ha.

Titta vad jag hittade dessutom. Många som var riktigt riktigt bra cyklister som får extra pluspoäng då det visade sig att de var stora BIF:are.

Depå 2 som ligger strax utanför Vänersborg.
 

 Depå 3 Lidköping.Nu är leden utspridda och det är långt mellan grupperna. Dag 2 sätter sina spår och speciellt denna dag då det blåste riktigt fult.

Så här kan det se ut när alla väskor står och väntar på sin ägare för att den här gången sova i Mariestad på en skola.
Utgång står på schemat för att sträcka på benen och ta sig ner till centrala delen av Mariestad, närmare bestämt ner till hamnen.

Dag 3
En liten nyckelpiga ville gärna hålla sig hos oss på depå 1.

Målgång av grupp 28 i Adolfsbergs skolan. Många trötta och slitna cyklister även bland de som är vana då blåsten gjort sitt.

Även vi som jobbat under 3 dagar är rätt trötta både i ben och skalle.
Det som ger positiva tankar är att man träffar så enormt många trevliga härliga personer år efter år på det här loppet. Man knyter nya människor runt till sig och man får uppskattning.
Efter lite mat så var det nu dags att kunna fara mot hemmet igen och en ny vecka med jobb. När vi började packa in i bilen kom då regnet som tack och lov höll sig borta hela tiden.
Ännu ett Vänern Runt år är förbi.