40 milare solo i dryga 30 graders hetta

Jag vaknade först av alla
Tog min morgonpromenad
Klädd i slitna shorts och orakad
Gick jag där på min strand
Jag vandrade jämns med vattnet
Njöt av varje andetag
Det var den bästa stunden på dygnet
Hela sommaren låg stilla
Jag såg ut över havet
Kisade med ögonen
Det verkar bli en fin dag idag

Det blir en dag på stranden


Hmmmm ja den texten är en sanning med modifikation just idag men den är ändå så stämningsfull till denna bild och känslan när jag klockan 04.00 steg upp en ledig lördagmorgon och möter Rebecha och Emelie som precis kommer hem från en sen utenatt.
Upp till mässan för att hämta ett startkort och kunna sätta sig på cykeln, blir lite försenad så klockan är 05.08 när jag börjar pinna iväg 40 mil.
Plus 17 grader redan ute!
Bilden är tagen vid Lindesbergs infart där jag stannade för den här vackra bilden och för att redan nu ta av arm och knävärmare.

Trampade på norrut och tog bara ett stopp i Riddarhyttan för att fylla på magen med energi inför backarna. Banan o bulle blev perfekt.
Typ 63 km gick det nedför backarna in mot Fagersta. Det var bara at hålla i styret ordentligt!

Väl framme i Fagersta så blev det falukorv och banan och risifrutti o massor av mera dryck.

Det blev även här mer byte av kläder. Strumpor av och cykeltröjan byttes till ett tunnare linne. Utanför Statoil i Fagersta. Börjar förstå att det blir en varm dag idag men det rullar på fint.

Såg fram emot att få trampa den här underbara vägen mot Ängelsberg. Återigen så otroligt fin natur.
Fick regelbundna rapporter från Täby gänget som skulle ge sig på att försöka minska tiden på deras 60 milare. Även de slet i värmen och var tappra.
Färden fortsatte för min del nu mot Sala där det blev påfyllning av vätska. Nu åkte även linnet av och sulorna i skorna hamnade i väskan. Nu var det en tuff prövning både fysiskt och psykiskt.
Här blev det pannkakor och bulle i magen bla.
Vattnet gick åt till att hälla på kroppen och kyla av!

Framme i Enköping kunde jag nästan ha grävt min egen grav. Hittade EN skuggig plats vid Statoil efter att ha klämt i mig en varm toast. Låg där på marken och försökte avgöra om det här var kul eller ej. Gav upp planerna på att komma in på hyfsad tid. Viktigast NU var att ev TA sig in i tid!
Låg och flämtade så länge jag förmådde och bet ihop o drog vidare mot Strängnäs.

Väl framme i Strängnäs så var jag värd en kall isglass. Satt på ett kallt bilsläp och njöt. Strängnäs är vackert. Ska nog göra ett besök här i avslappnad kropp i sommar.

Det gick åt lite vatten efter vägen hit för att kyla ner kroppen så det var bara att fylla på mer.
Problemet inföll sen med att befolkningen inte visste vilket håll jag skulle åka mot. En sa höger o en sa vänster.
Fick ringa en vän. Börje o jag kom överens om att mot Norrköping BORDE bli rätt även om man kan komma till Katrineholm över Eskilstuna också.
Nackdel när man ska köra själv och inte vet vilka vägar som är menade.

Fick sms nu efter vägen som gav mig styrka under resten av färden. Marie I coachade och det behövdes.
Marie H ville följa mig via sms in i mål.
Väl framme i Malmköping var det slut på dryck näst intill men det fanns inget öppet o inget folk såg jag.
Tillbaka en liten bit för att svänga av mot Eskilstuna hållet och sen mot Hälleforsnäs. Vidare djupare o djupare in i skogen över Valla och Stenta. FINNS INTE KATRINEHOLM KVAR LÄNGRE PÅ KARTAN???

Katrineholms rondellen var efterlängtad!

Nu var jag trött och visste att jag skulle få ALL mörkerkörning från Katrineholm o hem. INTE vad jag hade önskat mig direkt.
Nu var det nära till att ge upp eller ringa efter hämtning för att fortsätta senare TIDIGT på morgonen.

På med reflexväst, tröja och allt som kunde visa var jag var som lampor osv. Bet ihop och började trampa hemåt. Börje informerades om vart jag hölls så han fick sova ett tag till.
Trött och mörkrädd rann nästan tårarna nedför minderna då jag trampade på av bara "satan".
Ville hem och bort från vägarna och mörkret.

Körde om andra idioter som var ute och cyklade UTAN lyse eller västar!!! Skrek rakt ut åt dom.....
Vingåker passerades.... Yes yes yes....
Några hjortar / rådjur fanns på ängarna.

Framme i Läppe var jag tvungen att viila ner pulsen lite och hitta motivationen att ta mig genom skogarna...
Helt plötsligt står det två människor o en hund strax bredvid mig. Jag såg dom inte förrän för sent så jag blev skitskraj. En katt sprang undan från vägen bredvid mig.
Trampa trampa trampa........ Svängde in över Segersjö och det var mitt största misstag. Så MÖRKT!!!
I sista stund hann jag väja för en svrt vit kossa som hade tagit sig igenom inhängnaden och stod på vägen. Vi blev lika rädda båda och jag hörde hur klövarna slog i asfalten av hoppet. Jag skrek rakt ut!
Mötte sen en ensam cyklist utan lyse...... Här gick det nu långsamt om jag skulle se var jag hölls.

Väl framme i Stora Mellösa ringde jag efter Rebecha som fick möta upp mig någonstans och sen ligga bakom o ge mig ljus!
Tack älskade Rebecha för att du kom annars hade jag gråtit blod av att behöva cykla i mörkret över skogarna vid Hjälmarbaden.
Tack älskade Ari för att jag fick höra din röst o att du peppade mig in mot mål!

Väl hemma och avlämnade stämpelkortet till Börje så var klockan ca 01.30.
2 timmar senare än jag hade som mål. Men vad gör väl det? Jag kom fram och hem hel och behållen.

Tack alla gulliga som stöttat mig och coachat! Utan er hade jag inte klarat detta.




60 milaren kan ni läsa om på Mölleborns sida.