Frukost innan det är dags för dagens cykeltur som kommer att bli en utmaning med en hel del berg och klättrande.
Vi stannar till på ett litet mysigt fik innan vi ska börja klättringen i bergen.
Vi ska upp till masterna på berget så nog kommer det att gå uppför på den här resan.
Då ska vi väl ge oss av och det ser ju platt och fint ut..... än så länge visar det sig men det här är nog det plattaste jag kommer att få se på många många många mil.
När vi hade lämnat det platta vi såg på bilden förut så kom helvetet direkt. Rakt upp gick det och slingrande smala vägar där bilar inte kunde mötas men ärligt, jag hade inte ens en tanke på att stanna bara för att det kom en bil där det var trångt och det gick uppför. Hade jag stannat hade jag vält omkull. Jag ljuger inte det var brant men bilarna var snälla och väntade till dess att det fanns plats för dom att komma förbi.
En äldre dam satt på en stol utanför sitt hus och ropade något uppmuntrande (hoppas jag) när jag cyklade förbi.
Där nere var vi för ett tag sedan.
Det syns inte riktigt hur brant det är. Det här är där vi kom ifrån.
Här ska vi fortsätta men om man jämför med vad vi redan har gjort. Värre skulle det bli. Bit ihop, tryck ner skallen mot styret och trampa och blir det jobbigt, ja lägg i en lättare växel. Finns det ingen kvar, trampa saktare men vält inte. Går det för sakta, trampa fortare och kräks inte.
Det gäller att ha samma skalleben som Gunde Svan.
Vi har äntligen kommit upp och pustar ut en liten stund. På med armvärmare och vindväst för nu kommer det att gå utför.
Fick ett trevligt besked på sms när vi kom upp om att vi hade fått in en affär med en kund som vi gärna ville ha så det blev ju lite pluspoäng och glädjehopp.
Nöjd och stolt över cyklingen och förvånad att det gick så bra. Inte helt slutkörd. Det här kan jag göra om igen.
Precis innan vi skulle påbörja utförsåkningen kom det en liten lätt Italienare uppför backen och han skulle som oss sätta på vindväst så vi körde iväg.
När jag var uppe i en fart på närmare 50 km så ser jag i ögonvrån någon som kommer förbi och trampar om oss i nedförsbacken. Efter det kollade jag inte hastighetsmätaren längre.
När vi är halvvägs nere stannar vi till lite och kollar in bergen runt oss. De här ser helt ihåliga ut.
Fika nere i Buti. Det kom en skolbuss full med elever som satt och vinkade och hejade och skrek som galningar för att vi skulle vinka.
62 km senare så kan jag i alla fall konstatera att jag har fått 3 olika linjer efter cykelbyxorna.
Bailys Choklad ska testas. Kan säga att det smakade som ej stelnad chokladpudding.
I bergen i bakgrunden cyklade vi för några timmar sedan.
En helt underbar dag blev detta. En av de finaste för cykelåkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar