Den här dagen tänkte vi bara ta en fin platt tur för att få bort stumheten i benen så Ari hade tittat ut en sträcka på ca 8 fina mil. Lite småbackar hade vi väl räknat med för att cykla i Italien i Toscana är inte bara platt.
Här har vi kommit fram till en vacker liten by mitt ute i ingenting med gamla murar runt.
Vi kom in på en väg som slutade med grusväg i ca 1 mil så vi vände innan dess men om det inte var vinrankor efter vägarna så var det solrosor överallt. Stora stora fält med överblommade solrosor.
Vi kom fram till en större by med namnet Castellfiorentiono där själva stadens centrum ingick i en liten ring.
Vi hittade ett fik till slut som dessutom var öppet så vi kunde fylla på med energi. Vi hade ju bara 4 mil tillbaka ungefär så det skulle vi klara oss på.
O hej o hå snacka om att det helt plötsligt i en längre backe blev så brant så jag blev skräckslagen. Bäst att hoppa av innan jag välte omkull. Detta är vad jag redan trampat uppför......
Det här är vad som är kvar av vad jag kan se men vad döljer sig sedan bakom kröken?
Se hur asfalten ser ut här, den är bra mot många andra ställen. Jag fick gå upp de sista 100 metrarna.
Hade nog fixat detta om jag inte varit lite för stum från klättringarna dagen innan och om jag sen hade varit lite mer förberedd på att det skulle bli klättring.
Här är vi uppe efter ytterligare branta klättringar som jag nu klarade. De här var nästan värre korta vassa backar.
Efter det här fick det bli en fika tillsammans med byns poliser.
Jaha, självklart ska vi upp till tornet! Man måste väl testa alla höjder man hittar eller hur....
Ännu en gång får jag hoppa av innan jag välter då det gick nästan rakt upp med vägen. Ser inte så illa ut på bilden men den var brant.
Så fin staty nedanför själva tornet.
Återigen uppe på höjder så man tror man snart når himmelens portar.
Även här en massa små ödlor.
Ni ser på grafen att det har varit vissa stigningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar