Hemfärd från SM 2009 Jönköping, Fredag 7 augusti

Sista SM dagen nere i Jönköping bjöd återigen på ett kanonväder. Sommar, sol och värme... Inte maximalt det bästa för en resa på 20 mil i en bil som vi inte vågade ha AC:n på men men... Det är smällar man får ta. Nu ville vi hem i alla fall.

Från det att Ella satte sig i bilen ute vid skjutbanan så sov hon. Mycket trött liten tjej. Nalle och hon var varma kan man säga.

Motala blev stopp nummer 1. Vi var jättehungriga alla 3. STORA pizzor kan man säga. Bra att veta en annan gång man är dödshungrig. Rebecha slukade i sig hela pizzan utan problem. Ella fick en tallrik med pommes och åt nästan upp allt. Hon åt massor av pizza kanter i alla fall.

Lite bus kunde man kosta på sig med ansiktet fullt av ketchup!

Nästa stopp blev i Askersund. Då var tålamodet helt förbi hos Ella när det var varmt i bilen. Glass och lite bad kunde vi bjuda på.

Vi började med lite glass för att kyla av innanmätet. Gott med blåbärssmak. Vi har tappat kontroll på hur många liter saft / vatten det gått åt.

En vacker hamn är det i alla fall i Askersund.

Många båtar fick vi se. Små och stora.

Även en brandbåt tillhörande Nerikes Brandkår fanns i hamnen.

Sen skulle vi känna på vattnet om det var så pass varmt så man kunde kliva i. Rebecha tyckte det var lite kallt men inte Ella.

Man bara jublar och skriker när det badas. Lite kallt men ändå en enorm tjusning. Så glad så lycklig.

Vi hade turen att se när de skulle lägga i en båt också. Det var intressant... Hur skulle det här gå? Men det gick jättefint. Killarna var duktiga.
Sen gick resan hem mycket lättare när man var lite nedkyld. Det var ju bara ca 6 mil kvar dessutom. Väl hemma så var det Emil som gällde. Raka vägen in till soffan och film. En trött liten bebis. Vi var nog lika trötta vi också.

Hjärtat mitt kom och det var ett härligt möte. Äntligen fick vi träffas igen.

Mamma och pappa hämtade sin Ella och det blev tjut från alla håll och kanter när de möttes efter nästan en vecka.

Den första gång jag såg dig

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera;
Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag,
och vågens brus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

// Birger Sjöberg