Norge del 3

Vaknar upp till ännu en otroligt vacker och varm dag. Vi tar beslut att ta en biltur innan det är dags för att vila inför nattens lopp och ladda upp ordentligt. Tack hjärtat för att du ville ta den tiden till att visa mig allt trots att du behövde din uppladdning i denna värme.

Baksidan av pensionatet innan vi ska ge oss av.

Vi tog en tur över Snöveien som det kallas mellan Leardal och Aurland. Det här är en otrolig serpentin väg där det inte går att köra på ordentligt och framför allt så får man vara beredd på att man inte alltid kan mötas på alla ställen. Buss + möte av husbil = Trångt och omöjligt i vissa lägen.

Vad ska man säga? Finns det mycket ... Bilderna får tala sitt eget språk. Man måste nog uppleva det mesta om man ska kunna tro att det är sant och inte bara en saga. Förra bilden är från ena sidan vägen och det här är från den andra sidan.

När man möter en sån här bild så kan man inte annat än njuta. Det här måste vara livet eller himmelen?? Hur många har fått en sån här chans?

25 grader varmt, snöklädda fjäll och en massa stenar och dalar. Man stannar många ggr på en sån här färd. Det går inte direkt fort att ta sig från A till B. Men vad gör väl det? Tiden finns inte i detta landskap.

Tiden står stilla. Vad gör väl det om hundra år? Här kan man se olika nyanser vid varje tillfälle.

Nu börjar vi närma oss Aurland. Men än är inte det vackra slut. Klarar man så här många intryck varje dag? Jag undrar jag.... När ska man hinna smälta allt.. Jag gör nog aldrig det igen.. Kommer att leva i denna dröm.

Sognefjorden i all sin glans! Kontrasternas skönhet.

So beautiful!

Längst ner till vänster ser vi slutet på denna serpentinväg. Aurland !

Väl nere i Aurland var det dags för lite fika och mat som uppladdning inför nattens resa.

Hoppas hjärtat fick tillräckligt mycket näring och energi för det som komma skall......

Vi åkte genom en av de längsta tunnlarna som finns 2,450 mil lång. Lite skönt upplyst med blå lampor på vissa ställen där man även kunde stanna till lite kort.

När cyklisten skulle vila och ladda upp och förbereda för cykelloppet så kunde inte jag motstå frestelsen att ta med mig skidorna till platsen där vi träffade på vår skidande vän som solade efter vägen. Jag mötte denna skidåkare som kom tillbaka ner från sin fjällfärd och han hade en del intressanta upplysningar. Trevliga och mindre trevliga. Trevliga = han hade mött en renflock men den drog vidare så fort han försökte ta ett foto. Kanske kanske man kunde få turen stt stöta på denna flock? Otrevligt = Upplysningen att INTE åka fram till ngt stup. (Vem trodde att jag hade tänkt göra det?) Det var bara någon dag sen som en fransman hade påträffats efter 3 dagars letande som hade åkt ut på en snöklippa vid ett stup och allt bara brast. Mindre trevligt med andra ord.

Denna skidåkande frände bodde i Aurland och var renjägare och åkte ofta dessa turer när han fick möjlighet och ansåg att det var livets krydda. Att ta sig upp och runt fjällen och även få komma upp på högsta toppen var en njutning.
Jag förklarade att jag skulle bara åka runt 1 timme för att sen ta mig tillbaka till Leardal för att se cykelloppet och ENBART följa hans spår. Han var lite lugnad av detta. Tack för omtanken.

Detta är verkligen livet. 30 min i denna stol räckte långt för att få bränna......

Fortfarande av att bara se bilderna från detta gör att jag får ståpäls och en klump i halsen av lycka. Det är nog det mest fantastiska jag gjort i hela mitt liv. Missa inte den här möjligheten om ni någon gång får chansen. Finns nog ingen som kommer att ångra sig.

Man blir bländad av allt vackert men man kan absolut INTE låta bli att stanna vid varje vacker plats. Bara att hoppas att ingen annan stannat där utan nu VILL jag ha den här platsen för mig själv för att fotografera. MOTAR väl bort alla annars. Hade tur i alla fall så jag fick som jag ville...

Tappar alla ord. Ena stunden åker man skidor, nästa solar, värmen trycker på och lyckan är hög.

Lite växtlighet fanns det i alla fall.

Tillbaka på pensionatet är det full rulle. Dags att påbörja uppladdning och framplockning av allt man ska ha med sig. Lite för varmt att gå med alla cykelkläder redan nu men som sagt var. Dags att påbörja allt.... Är nog inte riktigt avundsjuk men kan väl erkänna att lite avis är jag allt, men jag skulle inte klara denna strapats på 43 mil inom 24 timmar. Kanske man ngn gång kan prova på att göra detta lopp i andra gruppen som inte FÅR köra fortare än 24 timmar? Puhhhhhhh.........

Lite service av prylar. BRA att ha lite luft i däcken INNAN man ger sig av. Kolla att man har alla flaskor fyllda och lämnade om dom ska vidare med ngn bil. Lite nerver börjar nu visa sig och komma fram.

Uppställning av Örebrocyklister med "lite löst folk" =) innan avfärd. Finns bara följande att säga! LYCKA TILL! Ni är enorma som tar er igenom detta.

Många cyklister var det vid starten. God kämpa anda och fina tävlingsförhållanden med värme och bra vind.

Lite läcker bild med snabba cyklister men jag hann fånga in rätt hjälm i vänsterkanten. Lycka till loverboy!

Ja vi som inte skulle cykla utan bara var såna där fanatiska coacher och service folk, ja vi gick till pizzerian direkt efter start och tog oss en matbit och en öl / pepsi.
Godnatt för denna dag. Ytterligare äventyr kommer snart.